Ståndsriksdagens process mot de associerade i Växelkontoren 1765-1766 var utan tvekan den enskilda händelse, som mest av allt påverkade Grillska handelshusets verksamhet. De fem Växelkontoren inrättades 1747-1761 för att hålla växelkursen nere. Uppdragsgivare var riksdagen genom Sekreta utskottet och Rikets Ständers bank, riksbanken. I Växelkontoren ingick flera av de ledande stockholmsköpmänn och deras handelshus som hade väl upparbetade kontakter runt om i Europa.
I början lyckades de associerade ganska väl med sin uppgift, men från 1755 ökade inflationen och kursen steg från omkring 36 mark per riksdaler Hamburger banco upp till 108 mark under hösten 1762. Samtidigt tredubblades sedelutgivningen.
När Mössorna kom till makten vid riksdagen 1765-1766, inleddes en räfst mot de associerade i Växelkontoren. Förhandlingarna fördes i Sekreta utskottet och i flera deputationer som sorterade under detta utskott. Man menade att Växelkontorens uppgifter hade anförtrotts personer som tjänade på att hålla kursen uppe i stället för att sänka den. De associerade hade fått förmånliga räntefria lån och påstods ha gjort återbetalningar när penningvärdet varit sämre och därmed haft möjlighet att göra stora vinster. Det handlade också om återbetalningar i lågt värderade sedlar av tidigare kontant understöd i silver och om oegentligheter vid hantering av myntad koppar, som av riksbanken hade lämnats till Växelkontoret för att säljas i utbyte mot silver. De associerade redovisade öppet sina affärer och hade beviljats ansvarsfrihet (decharge) vid 1760-1762 års riksdag. Trots detta dömdes de nu till hårda straff. Inom ett år hade alla utom en lämnat jordelivet, ruinerade och vanärade. Det märkliga var att de associerades anhållan om att få sin sak prövad i domstol avslogs, trots att både riksdagsmän och andra menade att deras begäran var rimlig och rättvis. Behandlingen i Sekreta utskottet och de fyra stånden kan nog betraktas som en hämndaktion riktad mot den tidigare hattregimen och ett justitiemord på de närmast berörda.