Ostindiska Compagniet

Svenska Ostindiska Compagniet (SOIC) startade 1731 och lades ned 1813. Det bedrev sin verksamhet under fem oktrojer.

Tre bröder och en son ur släkten Grill har varit direktörer i Ostindiska Kompaniet:

Claes Grill (1705-1767), grosshandlare och kommerseråd i Stockholm, ägare till Svindersvik, Iggesund, Söderfors och Österby

Abraham Grill (1707-1763), grosshandlare i Göteborg

Jean Abraham Grill (1736-1792), son till Abraham, brukspatron och ägare till Godegård

Johan Abraham Grill (1719-1799), grosshandlare i Stockholm, bodde i Grillska huset, var liksom Claes Grill delägare i det Grillska handelshuset

Handelshuset Carlos & Claes Grill hade många intressen i verksamheten inom Ostindiska Compagniet. Nio ostindiefarare byggdes på skeppsvarvet Terra Nova, som låg vid nuvarande Strandvägen i Stockholm, ungefär i höjd med Grev Magnigatan. Skeppet Götheborg I gick vid hemkomsten 1745 på grund i hamninloppet till Göteborg. Skeppet Prins Friederic Adolph förolyckades 1761 i Kinesiska sjön på sin sista utresa, bland annat med superkargören Jean Abraham Grill ombord. Flera fartyg gjorde dock 2-4 resor. Handelshuset Carlos & Claes Grill levererade stångjärn och smidesvaror, trävirke och rep, beck och tjära och annat som behövdes för fartygsproduktionen. Det stod även för en hel del av stångjärnslasterna som såldes i Cadiz mot silverpiastrar som kunde finansiera delar av inköpen i Kina. Genom sina kontakter i Holland svarade handelshuset också för en del av kreditgivningen i samband med expeditionerna.

De svenska ostindiefararna avseglade från Göteborg i december eller januari för att man skulle kunna utnyttja de goda passadvindarna på världshaven. Vinterseglingen förbi Skottland var besvärlig och ganska ofta hade fartygen svårt att komma iväg på grund av köld, stormar och isproblem. De var ju tungt lastade och låg djupt i vattnet. Väl framme vid Wampoa och Kanton låg skeppen kvar i flera månader för att klara alla inköp och reparationer. De flesta expeditionerna tog 15-20 månader innan man var tillbaka i Göteborg.

Vid försäljningen av varorna i Göteborg återexporterades the och många andra produkter till olika länder i Europa, delvis beroende på svenska förordningar som förbjöd import av vissa lyxvaror i syfte att förbättra handelsbalansen och stödja de egna manufakturerna.

Jean Abraham Grill var till att börja med superkargör med fast placering i Kanton under perioden 1761-1768 och blev sedan direktör vid SOIC år 1789. Både han själv och de andra fasta superkargörerna Michael Grubb och Jacob Hahr skapade sig alla en förmögenhet genom att importera och sälja europeiska och andra varor vid sidan av kompaniets verksamhet och göra förmånliga inköp av the, porslin och andra intressanta produkter när det var lågsäsong och skeppen inte låg inne.

Mer information om Svenska Ostindiska Compagniet. (pdf)