Tre smöriga friarbrev

I en plåtlåda ovanpå min bokhylla ligger flera bouppteckningar, testamenten och andra gamla handlingar som min mormor Eva Grill Sandin (1874-1954) har lämnat efter sig till min mamma Ulla Sandin Persson (1915-1997), skriver Mårten Persson.

Ewa Lorichs Grill (1844-1926)

Ewa Lorichs Grill (1844-1926)

Bland handlingarna finns också några handskrivna friarbrev från Andreas Gustaf Grill (1827-1889). Det är dikter av hans egen hand, som han skickade till sin blivande tredje hustru Ewa Henrika Laurentia Lorichs Grill (1844-1926), alltså min mormors mor. När de träffades var han 44 och hon 27 år gammal. De gifte sig sommaren 1871, bara två år efter att Andreas hade blivit änkling för andra gången. Vid den tiden var han brukspatron på Mariedam, direktör vid Jernkontoret med utvecklingen av bruken i Småland som sitt eget ansvarsområde och hade dessutom flera offentliga uppdrag, bland annat som riksdagsman i Andra kammaren. Då var han också far till sex barn i åldern 7-19 år. Med Ewa Lorichs skulle han komma att få ytterligare nio barn, av vilka åtta levde till vuxen ålder. Min mormor var tredje barnet i detta tredje äktenskap. Ewa Lorichs överlevde sin man med 37 år.

Andreas Grill (1827-1889)

Andreas Grill (1827-1889)

När dikterna skrevs, levde vi i Sverige i romantikens tidsålder. Då ingick det i de kulturella koderna att man skulle utöva musik, lära sig teckna och måla, kunna skriva välformulerade brev och dessutom skapa dikter och tillfällighetsverser av olika slag till fester, födelsedagar, bröllop, begravningar och liknande. Det var inte alltid verser som höll särskilt hög klass, men Andreas Gustafs dikter hör enligt min mening inte till de sämre. Det är god ordning på rim och versfötter. Smöriga är de utan tvekan, med vårt mått mätt, på gränsen till pekoral ibland, men de är ändå präglade av en innerlig omtanke om föremålet för hans ömma låga. Man får betrakta dem som ett tidstypiskt uttryck för både kvinnosyn, tillgivenhet och kärlek.

Andreas Gustaf hade många kulturella intressen. Han var en sällskapsmänniska med stort kontaktnät, mycket musikalisk, god dansör och sångare, skicklig tecknare och miniatyrmålare, dessutom särskilt intresserad av konst och konsthantverk. Vid Mariedam hade han en stor trädgård med egna växthus. Trädgårdsintresset fortsatte han odla även sedan han lämnat Mariedam för Örebro i mitten av 1880-talet.
Friarbreven är inte daterade, men ligger i kuvert. Frimärkena är bortklippta, så man kan inte använda poststämpeln som hjälp för dateringen.

Läs hela artikeln och friarbreven (pdf).