Det Grillska vapenbrevet

Grill vapenEtt borgerligt vapenbrev utfärdades den 29 juni 1571 för vinhandlaren Andreas Grill i Augsburg. Hans tre sonsöner  Andries, Anthoni och Abraham, utvandrade till Amster­dam. Utvandringen skedde som en följd av katolikernas förföljelser mot hugenotter och andra tyska protestanter. Anthoni (d 1675) flyttade vidare till Sverige och blev Riksguardien och stamfar för den svenska grenen.

Originalet till vapenbrevet finns inte längre bevarat, men 1679 och 1682 gjordes två bestyrkta kopior i Augsburg, förmodligen för att överlämnas till släktingarna i Holland och Sverige.

GrillvapenKopian från den 11 augusti 1679 är i storlek 80 x 78 cm. Den är numera scannad och finns att tillgå som datafil via släktföreningen. Kopian från 1682 förvarades fram till 1986 på Godegård. Båda kopiorna finns ännu kvar inom den svenska släkten. De är väl utförda på pergament, har vapnet målat i flera färger och bär vidimators sigill.

Enligt flera äldre släktkalendrar skulle vapenbrevet innebära någon form av adelskap. Detta kan dock ifrågasättas. Timotheus Jung, som utfärdade vapenbrevet, hade rätt att utdela vapen, men det var bara den tyske kejsaren som fick utdela vapen med krona, alltså vapen som var förbehållna adeln.

Grill vapenbildDet Grillska vapnet har en sluten hjälm, en stickhjälm, medan adelsvapnen i regel har öppna hjälmar, bygelhjälmar. Vapnet återfinns inte heller i några tyska eller österrikiska vapenböcker. I Sverige har sedan 1748 alla bouppteckningar, arvs­tvister och andra speciella ärenden för svenska och utländska adelsmän registrerats och avgjorts vid hovrätterna. Alla hittills undersökta bouppteckningar efter medlemmar av släkten Grill återfinns i tingsrätter eller häradsrät­ter. Grillarna har alltså inte heller i detta avseende behandlats som adelsmän.

Det finns inget som talar för att någon Grill i Augsburg ska ha kommit från Italien. Den italienska släkten Grillo hade ett helt annat vapen, en röd sköld med balk i guld och på balken en svart syrsa med sex ben. Om Andreas Grill hade härstammat från den italienska släkten, hade han sannolikt behållit dennas vapen då han 1571 erhöll sitt vapenbrev.

Ovanstående är ett kort sammandrag av Karl Ankarswärds uppsats ”Det Grillska Vapenbre­vet” i Svensk Personhistorisk Tidskrift, årgång 67, Stockholm 1970.