Naturaliekabinettet vid Söderfors

Efter några år som ensam ägare till Söderfors började Adolph Ulric Grill (1752-1797) år 1783 att bygga upp sitt naturaliekabinett vid Ankarbruket. Till sin hjälp hade han bruksläkaren och sedermera assessorn Per G. Lindroth, som var intresserad av naturvetenskap och duktig på att bevara naturalier, och som dessutom hade förmåga att ordna upp de omfattande samlingarna på ett systematiskt och överskådligt sätt. Naturaliekabinettet kom med tiden att omfatta över 100 uppstoppade däggdjur och 600 fåglar, den stora snäcksamlingen oräknad.

År 1788 gjorde Adolph Ulric och hans maka Anna Johanna (III) Grill (1753-1809) en resa till England och hade där åtskilliga kontakter med högt uppsatta vetenskapsmän och välkända samlare i London. Per Lindroth följde också med på resan. I bagaget ingick bland annat en uppstoppad älg, som kunde bytas mot ett 60-tal exotiska fåglar. Resan finns beskriven i Anna Johanna Grills resedagbok, som publicerades för några år sedan.

Man kan anta att den huvudsakliga anledningen till att Adolph Ulric Grill blev invald som medlem 271 i Kungliga Vetenskapsakademien år 1793 och även fick fungera som dess preses under första kvartalet 1795 var hans omfattande arbete med naturaliekabinettet. Därför var det också naturligt att samlingarna kom att utgöra ämnet för hans presidietal den 13 maj 1795.

Efter Adolph Ulrics död 1797 fortsatte Anna Johanna (III) Grill att vårda samlingarna i samarbete med Per Lindroth. En ny byggnad hade tidigare skisserats och den kom nu att uppföras under åren 1806-1809 enligt ritningar av hovintendenten Gustaf af Sillén. Efter Anna Johannas (III) och Per Lindroths död samma år (1809) gick naturaliekabinettet en slumrande tjugoårsperiod till mötes, innan systersonen Pehr Adolph Tamm donerade det till Vetenskapsakademien 1828. Frakten av de uppstoppade djuren och de många fåglarna i sina glaslådor skedde först med häst och vagn från Söderfors till kusten och därefter med båt till Stockholm, säkerligen ett både känsligt och väldigt kostsamt transportuppdrag. Det donerade kabinettet kom senare att utgöra en viktig del av de samlingar som utgjorde grunden till Naturhistoriska Riksmuseet.

Intressant är att som en del av artikeln få återge hela Adolph Ulrics presidietal. Texten är inte bearbetad, men den omfattande notapparaten är moderniserad och därmed har hela talet blivit mer lättläst. Alla latinska namn redovisas som de står i det tryckta talet, men vid 1700-talets slut var namngivningen av djuren inte fullständigt färdig och entydig, så några av de latinska namnen kan möjligen ha blivit ändrade senare. Adolph Ulrics beskrivningar av Markattan och Strutsen är särskilt läsvärda.

Läs mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s